Att avla

Välkommen och vad kul att du planerar att avla på din hund!

Som uppfödare tar du på dig ett stort ansvar för valparna, valpköparna och rasens framtid. På denna sida har vi försökt samla lite information som kan hjälpa dig i din russkiy toy aveln.

Det är både givande och roligt att ha valpar, men det kan också innebär tårar, oro och svaga valpar som kräver tillsyn dygnet runt. Att föda upp valpar i innebär mycket arbete och förlorad nattsömn. Du ansvarar för valparnas eventuellt dolda fel i tre år. Det kan bli kostsamt, valpningen kan gå på tok, valpar kan förbli osålda länge.

Prata med andra uppfödare. Fråga så mycket du kan. Du kan träffa uppfödare på utställningar men ännu hellre på uppfödarträffar. Man lär sig oerhört mycket av rutinerade uppfödare även om man inte har samma ras. Rådfråga din egen hunds uppfödare som kan din hunds linjer bäst. Kunskap i genetik/avelslära är ett måste. Innan du parar din tik ska du vara väl insatt i de rekommendationer som vår rasklubben kräver för avelsdjur. Tänk på att vår avel idag är nästa generations avelsmaterial. Gör aldrig en parning som inte tillför rasen något. Vi strävar efter en bred avelsbas för att rasen ska kunna utvecklas. Matadoravel tillför ingentig till vår ras. Även att i kull efter kull använda sig av samma avelsdjur är ur avelssynpunkt helt bortkastat för rasen.

Läs allt du kan innan du bestämmer dig för att para din tik. SKK har en bra bokserie om hunduppfödning som du köpa genom SKK:s shop. Gå gärna Svenska Kennelklubbens Uppfödarutbildning. Den vänder sig till både erfarna och blivande uppfödare. Utbildningen är uppdelad i olika ämneskurser som anatomi, genetik, juridik, utfodring och valpning. En sådan kurs är en utmärkt start för dig som uppfödare. Där träffar du även andra uppfödare och kan ta del av deras kunskap.

Oavsett om din tik köptes till sällskap eller från början var avsedd till avel bör du nu granska henne kritiskt. Vad finns det för hundar i hennes stamtavla? Är de rastypiska och sunda? Har de nedärvt goda egenskapar både exteriört och mentalt till sin avkomma? Tänk på att när du parar en hund så är det inte bara den enskilda individens gener utan även dess släktingars gener som du för vidare. Är hon bra mentalt? Hälften av valpens arvsanlag kommer från mamman men hon präglar därutöver valpen genom att hon fostrar den. Det är inte rastypiskt att vara aggressiv eller rädd.

Är avelsdjuren friska? Från och med den 1/1 2009 måste enligt Svenska Kennelklubben (SKK) alla russkiy toy, tikar som hanhundar, vara officiellt knäledsundersökta innan parning. Undersökningen måste vara utförd av en specialist på hundens sjukdomar och en särskild blankett måste fyllas i för att undersökningen ska vara giltig. Observera att hunden måste vara minst 12 månader gammal för denna undersökning. Kontakta SKK för aktuell lista över veterinärer som är utbildade för att utföra knäledsundersökningen. Och kontrollera gärna även hundens ögon för att se om den har någon ögonsjukdom

Tiken ska ha ett brett bäcken samt en stabil benstomme. Tiken bör vara sunt konstruerad och stabil i kroppen. En liten och klen tik får oftare förlösas med kejsarsnitt. Därmed inte sagt att en större tik inte löper risk för kejsarsnitt. Födelsevikter på valparna, bäckenets form och storlek, kroppsbyggnad och gener har stor betydelse i om en tik är en bra avelstik eller inte.

Enligt svensk lag får en tik aldrig paras innan 18 månaders ålder. Någon lagstadgad lägsta ålder för hanhundar finns inte, men 12 månader är den lägsta åldern för den obligatoriska knäledsundersökningen. Om en tik får två valpkullar inom 12 månader ska tiken få minst 12 månaders vila före nästa valpning.

Om tiken måste kejsarsnittas, tänk då noga igenom om det är värt risken att para henne igen senare. Efter två kejsarsnitt måste en tik tas ur avel.

Ska du avla på din tik är det bra om hon väger runt 2 kg eller lite mer. Men kom ihåg att en russkiy toy som väger över 3 kg är diskvalificerande enligt rasstandarden. Är din tik sund och rastypisk, har hon ett godkänt bett, dvs saxbett? Gå gärna på utställning med din tik för att få en objektiv bedömning. Ställ ut henne minst ett par, tre gånger för att få flera bedömningar. Domaren gör sin bedömning med utgångspunkt från rasstandarden, men är såklartinte mer än människa. Hans värdering är subjektiv. Om du inte förstår kritiklappen, fråga andra uppfödare. Får du inte svar runt ringen, fråga ringsekreteraren när denne har tid.

Se till att använda en så bra hanhund du kan. Han ska ha en bra mentalitet, vara frisk och rastypisk. Fokuserat inte enbart på att hanen ska vara välmeriterad på utställning, det finns många bra hanar som inte ses i utställningsringen. Studera linjer och håll utkik efter en hane som du tror kan komplettera din tik både linjemässigt och exteriört. Hanen får såklart gärna ha visat framfötterna på utställningar och vara champion eller ha fått ck (certifikatkvalitet) på utställning men bind inte upp dig vid titlar. Utställningar är till för att bedömma avelsresultat och inte vilken hund som kommer ge bäst avkomma även om det oftast går hand i hand. Kräv veterinärintyg på att knän är fria från patella luxation Alla seriösa hanhundsägare har sina avelsdjur knäledsundersökta. Rekommenderat är även att ögonlysa hundar i avel och resultatet bör vara utan anmärkning. Kolla noga att hunden har ett bra bett (saxbett). Dessutom ska han komplettera tiken d.v.s. de ska inte ha samma brister.

Avel handlar om balans. Den perfekta hunden existerar inte, men det är något att sträva efter. Har du en egen hane som du anser kompletterar din tik bra så lås inte upp dig enbart vid honom. Det är viktigt att variera och testa andra kombinationer också. Många defekter på hund härrör från inavel så genetisk variation är nödvändigt för att kunna undvika sjukdomar. Inavelsgraden på Russkiy toy ska hållas så låg som möjligt och vi ska ej para hundar närmare besläktade än kusiner. Inavelsgraden för en planerad kull bör helst inte överstiga 2,5 %, beräknat över 5 generationer. Hjälp med inavelsberäkning på enskilda kullar finns att få hos SKKs avelsdata.

Som uppfödare måste man vara realistisk. Det kan gå på tok. Det kan hända att man blir tvungen att avliva defekta eller svaga valpar. Har man otur kan även tiken dö till följd av svåra komplikationer eller eklampsi (kalkbrist). Valparna är naturligtvis ljuvliga. Var kritisk när du sparar valp för fortsatt avel. Om man gärna vill spara en valp men anser att man inte har tid och plats för en till hund i hemmet så är fodervärtsavtal en god lösning att fundera över. SKK har bra avtal för det.

Det finns gott om dolda anlag. När resultatet inte blir som du vill, skyll inte ifrån dig. Varken på en uppfödarkollega eller dennes hanhund. Genetik är lurigt. "Fel" som dyker upp finns inte sällan som dolda anlag hos båda föräldradjuren. Kom ihåg, att osämja med en kollega kan ge evigt förlorade samarbetspartners. Det kan kosta mer än det smakar. Ta hellre bekymmer som erfarenheter. Det blir många sådana, både positiva och negativa – det hör till aveln.

Hunduppfödare måste vara uthålliga, ha en god ekonomi och gott om tid. Du bör ha kunskap, tålamod, ett stort intresse och vilja att lära dig mer. Sträva frammåt och sök gärna nya lösningar. Viktigt är att tänka på att hela familjens vardag kommer att kretsa kring ”hunderiet” vare sig de vill eller ej.

Välkommen som uppfödare!